.

Tänkte ta och berätta lite djupare om vad som hände den 25 januari.
Första gången, på riktigt, jag fick se dem mest underbaraste & unikaste personerna i världen.

Vi slutade skolan, som vi tyckte hade gått riktigt långsamt. Men vi hade hoppat, skrikit, hyprat omkring hela dan i skolan vilket gjorde just den dagen till och med lite extra speciell i skolan.
När vi kom hem så gjorde vi iordning oss, gick direkt vid 4 tiden. Se kom vi fram till pizzerian, där inne var det några som hade tröjor där det stod I LOVE JEDWARD på och vi fattade ju direkt att det var jedheads. Vi stod faktiskt utanför pizzerian ett tag för vi visste intre om vi vågade gå in med tanke på att vi själva var dem enda jedheadsen vi hade träffat, vi hade ju bara haft kontakt med några genom andra bloggar osv. Efter ett tag så öppnade en utav tjejerna dörren och frågade "Ska ni på konserten?". Vi gick in och åt, lite kul var det ju för att han som jobbade pratade med oss och önskade oss lycka till.

När vi kom in på konsert och kongress började det bubbla och pirra i magen, tanken av att killarna fanns där inne gjorde mig knäsvag.. Klockan var ca 5 och det var kö, inte världens långa utan ungefär 10 meter. Vi ställde oss där och började vänta. Vi träffade många jedheads, vilket var jätte roligt.
Både jag och Linda var så nyfikna så jag gick bort och kollade in på scenen (det var en väg av glasfönster), men det var tänkt med svarta gardiner så jag såg inte så mycket. Men helt plötsligt såg jag ett enormt peace tecken (man såg in i vissa fönster). Jag blev så glad att jag sprang tillbaka till kön och sa till Linda, hon sprang dit och såg ut som ett frågetecken och kom tillbaka,

"Vart? Jag ser inte.."
"Amen då springer jag tillbaka", sa jag och gjorde det för att säga exakt vart den fanns.

Jag står där ett tag och DÅ. Helt plötsligt ser jag blont hår som sticker fram och jag tror först det är en skylt eller nått. Men sen börjar den röra på sig, jag ser en svart tajt t-shirt, ett bekant ansikte och blundar sen kollar jag igen för att förstå vad jag såg. Då fattar jag och börjar hoppa upp och ner, känslan kommer jag ihåg för jag blir pirrig i magen när jag sitter och skriver det här, men den är oberskrivlig.. Tror jag såg Edward, lite svårt att se var det för han dansade och stod för långt bort.
Jag blev så hyper att jag rusade tillbaka till Linda, berättade vad jag såg och hon sprang dit. Hon börjarde få det där crazyanfallet och hon klättrade på Linnea som stod och log. Då började alla andra fansen springa dit och skrika.

Sen senare, några minuter innan insläppet så hör jag och Linda nån som säger nått, typ

"HI GUYS!"

Och vi kollar upp på övervåningen, en skugga skymtar förbi och fansen skriker. Då säger en som stod brevid oss

"DET VAR JOHN!"

Det tråkiga delen utav det ↑, var att precis innan frågade Linda mig

"Hur skulle du reagera om nån utav dem kom fram och sa nått där på övervåningen?"

Och så gör dem det.. och vi missade det.

Klockan 7 var det insläpp, vi hamnade på "tredje" rad. Och var sjukt taggade. Den där halvtimmen tog riktigt snabbt, helt plötsligt var dem på scen och den där känslan när dem kom ut, HERREGRIMES SÄGER JAG BARA.

Konserten rullade på, musiken var otroligt, dem var otroliga,  jepic moment all the way. ♥

Tog på Johns hår, hans hand, kläder. Edwards hand, tröja, byxor.

Efter konserten så kunde vi inte åka till hotellet pga olika anledningar och vi bestämmde oss för att åka dagen efter. Dem skulle ha villodag då.
Nästa dag fick vi reda på att dem hade åkt till norrköping för att hotellt sög (sa vissa) eller för att toaletterna hållde på att renoveras så det var så rörigt.

Våra drömar om att träffa dem gick alltså i kras.. Men nån gång vet jag att vi kommer få träffa dem och den dagen kommer va den bästa dagen i mitt liv, hittils var det den t j u g o f e m t e j a n u a r i t v å t u s e n t o l v


Alla som har orkat läsa allt, JEDHUGS till er!